:'(
Det är svårt, äre inte det?
när een man hållt så nära, inte vill ha en kvar.
själv kom jag på att en av mina närmaste inte verkar vilja ha mej längre, bara som reserv.
det kom som en stor chok, egentligen borde ja ha vetat det för länge sen,
bevisen var mycket stora och lätta att förstå, men jag valde att inte tro på de, jag trodde inte det var sant, och gömde mej för sanningen.
det känns som en mardröm, en väldigt svår och mörk, hemsk mardröm. som bara fortsätter.. först det ena, sen det andra. den verkar inte ha något slut.
jag försöker samla mej, inte gråta, inte vara arg, eller något sånt, inte vissa utåt hur jag mår. det är inte så svårt för mej, jag har gömt mej för mina känslor, när det gäller sånt här negativt, jag har försökt vara glad, aldrig arg eller ledsen, men det är svårt, som in i helvete! oftast lyckas jag, men ibland tappar jag taget, blir arg ledsen osv... det har blivit allt oftare på senaste tid, i alla fall inne i mitt rum, kan inte kontrolera mina känslor. kan inte bestämma´hur jag känner. sätter mej och lyssnar på hög musik, kollar på film eller tar en promenad, eller något liknade- för att kunna slappna av. kunna förstå varför detta händer mej... men den enda lösningen jag har kommit på är att den måste väll hända någon. det är svårt att inse, när en nära valt att gå en annan väg. men på något sätt måste man inse, att den valt rätt, kan ta ett tag..några år, osv.. men ibland inser man det...
jag vill säga förlåt till de som jag blir så jävla sur på, det är inte med flit, men mitt liv rasar ihop. och jag har inte styrkan att kontrolera längre, jag har inte styrkan att rätta till mitt liv. så Förlåt, För Allt.
och Tack Till som förstår, det betydder<3...
Kommentarer
Postat av: en besviken tjej , marre
Det är svårt, äre inte det?
när een man hållt så nära, inte vill ha en kvar.
själv kom jag på att en av mina närmaste inte verkar vilja ha mej längre, bara som reserv.
det kom som en stor chok, egentligen borde ja ha vetat det för länge sen,
bevisen var mycket stora och lätta att förstå, men jag valde att inte tro på de, jag trodde inte det var sant, och gömde mej för sanningen.
det känns som en mardröm, en väldigt svår och mörk, hemsk mardröm. som bara fortsätter.. först det ena, sen det andra. den verkar inte ha något slut.
jag försöker samla mej, inte gråta, inte vara arg, eller något sånt, inte vissa utåt hur jag mår. det är inte så svårt för mej, jag har gömt mej för mina känslor, när det gäller sånt här negativt, jag har försökt vara glad, aldrig arg eller ledsen, men det är svårt, som in i helvete! oftast lyckas jag, men ibland tappar jag taget, blir arg ledsen osv... det har blivit allt oftare på senaste tid, i alla fall inne i mitt rum, kan inte kontrolera mina känslor. kan inte bestämma´hur jag känner. sätter mej och lyssnar på hög musik, kollar på film eller tar en promenad, eller något liknade- för att kunna slappna av. kunna förstå varför detta händer mej... men den enda lösningen jag har kommit på är att den måste väll hända någon. det är svårt att inse, när en nära valt att gå en annan väg. men på något sätt måste man inse, att den valt rätt, kan ta ett tag..några år, osv.. men ibland inser man det...
jag vill säga förlåt till de som jag blir så jävla sur på, det är inte med flit, men mitt liv rasar ihop. och jag har inte styrkan att kontrolera längre, jag har inte styrkan att rätta till mitt liv. så Förlåt, För Allt.
och Tack Till som förstår, det betydder<3...
ja e så jävla srg på dig , du säger inget te mej , ja e besviken
Vad har hänt gumman ? <3
